Øvelse: Personkarakteristikk

Jeg har irritert meg over uendelige beskrivelser av klær, hår og interiør i krim, beskrivelser som ikke tilfører noen nye opplysninger. Etter mitt syn er det et tegn på at man ikke mestrer de korte, treffende beskrivelsene som kjennetegner god litteratur. Men jeg kaster stein i glasshus når det gjelder dette. Derfor skal jeg gjøre følgende øvelse:

Sitt på kafe. Observer den første (ukjente) personen som kommer inn eller går forbi. Finn ett trekk ved personens utseende som beskriver hens personlighet og skriv en liten tekst der du bruker observasjonen.

Gjenta, denne gang med fokus på en bevegelse.

Skriv en tekst der en etterforsker kommer hjem til en mistenkt. Bruk interiøret til å gi leseren inntrykk av om personen er skyldig eller uskyldig.

Skriv en liten tekst der du lar jeg-personen beskrive en annen person slik at det forteller mer om jeg-personen enn den beskrevne.

Hva bloggen min sier om meg

Jeg tok denne testen og fikk følgende resultat:

Tänkaren (NT)

De sanna tänkarna i ordets ursprungliga bemärkelse – ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedöma idéer och möjligheter. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för Tänkare! Särskilt de introverta Tänkarna kan ägna så mycket energi åt sina tankar att de helt glömmer bort både världen och den egna kroppen. De utåtriktade är ofta i full färd med att strukturera upp tillvaron eller andra människor istället. Tänkare är också ofta mycket intresserade av ord och språk – mästare på alfapet eller kunskapsspel. Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer.

Det som framförallt driver Tänkare är möjligheter – de kan därför ofta framstå som lite i det blå eller att tänka «för mycket». Vill du få en Tänkares uppmärksamhet – pröva «hmm… det här var verkligen ett klurigt problem.. eller har du nån smart lösning på det här problemet?.».

Analytikern (INTP)

Analytiker framstår oftast som opersonliga och är framförallt intresserade av de underliggande principerna för ett fenomen. Koncept och idéer är hemmavattnen för dessa personer. Normalt är de inte särskilt dominanta, förutom när det kommer till intellektuella frågor – då de kan bli förvånansvärt bestämda i diskussioner med andra människor. Första intrycket i sociala sammanhang är oftast att de är tystlåtna och reserverade – men när de väl lärt känna någon intimt eller diskuterar idéer tenderar de att öppna upp sig på gränsen till att de uppfattas som framfusiga. Analytikerna har svårt att lära sig konsten att småprata, vilket ofta blir ett problem under uppväxtåren – och om de inte jobbar med det – även under senare delen av livet.

För att fungera bra är det nödvändigt för individer med denna personlighetstyp att få ett jämnt flöde av nya intryck – annars tenderar de att göra förhastade slutsatser. För att MÅ bra är det nödvändigt att denna typ lär sig att använda sina känslor när de fattar beslut. Det är annars deras svaga sida vilket kommer fram under stress eller i form av att de uppfattas som känslokalla av andra människor.

Läs mer om personlighetstyper!
Testa att analysera en blogg här!

Med den gamle bloggen ble resultatet ett annet:

Idealisten (NF)


“Människan i främsta rummet!”

Idealister är framförallt intresserade av människor och relationer – men på ett abstrakt plan. De återfinns ofta som exempelvis präster, psykologer eller politiska förkämpar för bättre världar. Mahatma Gandhi är den kanske mest kända Idealisten. Moral och andlighet är exempel på abstrakta människoorienterade begrepp som Idealister dras till – och ägnar en oerhört stor energi åt. De är ofta entusiastiska och fantasirika – och mår som allra bäst när de får möjlighet att hjälpa andra människor utvecklas.

Idealister har en talang för kreativa lösningar och relationer vilket gör att de ofta trivs bra med arbete som innebär att att snabbt sätta sig in i och lösa kommunikativa problem. Typexempel på detta är att arbeta som kommunikationskonsult, där de föredrar den första kreativa fasen och kundkontakten framför att planera och genomföra delmoment.

Riddaren (INFP)

Riddaren drivs av starka inre värderingar, vilket de inte nödvändigtvis visar utåt i vardagslag. För att verkligen engagera sig i något är det nödvändigt att de känner att de ser en högre mening med att utföra det. Riddaren drivs av möjligheter som förbättrar världen för andra människor snarare än deras eget välmående. När de väl har hittat sitt projekt är det mycket lätt att dras med av deras entusiasm och vackra vision! Särskilt som de ofta är mycket språkligt begåvade och vältaliga för sin sak. Ofta föredrar de dock skriftlig kommunikation framför muntlig – vilket gör dem till medryckande författare med en djup förmåga till mänsklig psykologisk insikt.

Om en Riddare inte får utlopp för sin vilja att förbättra för andra människor kan de lätt bli hårda mot sig själva – känna sig “misslyckade”. De är alltså ofta storslagna både i sina drömmar om möjligheter och i sin självkritik.

Til sammen er de faktisk veldig treffsikre, selv om jeg trodde idealisten i meg hadde fått mer plass i det siste enn tenkeren. Kanskje det skyldes at jeg bruker bloggen mer til å tenke nå, mens idealisten i meg bedriver litt mer praktisk handling?

Lego

Som den eksellente prokrastinatøren jeg er, benytter jeg selvsagt påskeferien til alt annet enn det jeg har satt meg fore på forhånd; skrive oppgave, barnebok, krim og lese pensum. I stedet skriver jeg på bloggene mine, leser krim og bygger med lego. Her er mitt seneste byggverk:

Legohus1

Dette blei bygga i går. Jeg ble sitende og bygge i timesvis, mens min datter, som var den som opprinnelig lekte med klossene og ville at jeg skulle leke med henne, mista interessa ganske raskt, spesielt da jeg avviste alle hennes bidrag til husets arkitektur.

Det blei framsatt en hypotese om at jeg nok lekte for lite med lego da jeg var liten. Jeg er ikke sikker på om det stemmer, men hele situasjonen fikk meg til å tenke på at jeg nok aldri var særlig flink til å leke med andre barn. Det vanligste var at jeg fortalte en historie som dukkene skulle leve ut, eller bygde et hus (f.eks. med lego) som de andre kunne leke med. Når planleggingsstadiet var over, var også leken over for min del.

Heldigvis har jeg utvikla mine samarbeidsevner og sosiale evner sia den gang, men det skal åpenbart bare en liten koffert med legoklosser til før jeg er tilbake på det stadiet. Jeg aner ikke om dette kan kategoriseres som kvinnelig eller mannlig, eller om det kvalifiserer til en helt annen diagnose. Jeg tror uansett det sier noe om at jeg trives med å planlegge og organisere, men anser gjennomføringa av prosjekter som ganske underordna.

Det var i alle fall gøy å bygge lego-huset 🙂

Morfar og Besten – ein hyllest

Morfar var litt fjern for oss ungar. Han trengde ro og mykje tid for seg sjølv. Det gjorde ikkje så mykje, for han tok det igjen. Som den gongen han vart med for å bade. Eg hugsar enno korleis han låg der og flaut i dressen sin og las avisa. Det var eit skikkeleg kult syn!

Då han var ung var han emissær for indremisjonen og reiste langs kysten av Noreg. Han dreiv og slekts-garden ei stund og var den einaste i mils omkrets som hadde påfugl. Kanskje ikkje så uventa at han la ned drifta og starta gartneri i staden. Elles var han både revisor, organist og klokkar. Av mine besteforeldre var han nok den som hadde lest mest, om enn hovudsakeleg religiøs litteratur. I alle fall støtta han meg då eg sa eg ville skrive. Han såg nok ikkje for seg at eg skulle skrive porno ; )

Han kunne temje villkattar og hadde alle norske frimerker i samling og mange andre frimerke. Han var eit menneske som gjorde så godt han kunne. Kanskje låg styrka hans på andre område enn det som er normalt, men ingen kan seie at han ikkje var allsidig. På tysdag vert han gravlagd. Eg kjenner meg viss på at han no er på ein stad der han har det betre.

Besten var heilt anleis og leikte gjerne med oss ungar. Han var alt anna enn skrøpeleg og gjorde alt det som bestefedre skal gjere. Han tok meg med ned i kjellaren for å snekre og viste meg eit meir tradisjonelt mannsideal enn eg finn elles i familien min, eller kanskje det skuldast at han var arbeider? Takka vere han assosierer eg røyklukt til noko positivt og trygt. Eg arva askebegre etter han. Kanskje pondusen og? Satsar på at eg ikkje har arva anlegg for å miste håret frå han, i så fall har eg vel munkesveis innan neste somar…

Besten sin humor var ikkje alltid av den snille sorten, men humor var det. Det var den som mest merkbart forsvann etter kvart som slaga kom tettare. Ting han før sa på skjemt vart då sagt i fullt alvor og såra ein del av dei rundt han. Han miste realitetssansen og kunne gløyme å ta seg ein røyk på ei veke eller meir. Eller gløyme at han nett hadde røykt og ta ein til like etter. Det står for meg som eit mål på kor uverdig det er å verte sjuk og gamal. Den Besten eg kjende var borte lenge før han vart lagd i jorda.

Eg likar å tru at eg har gode sider frå begge desse sidene av manndomen – Morfars og Bestens. Sjølv om dei ikkje pustar lenger, lever minna om dei. Og saman med andre frå fjern og nær utgjer dei mi samling av mannlege førebilete.