Jeg leser på psykiskbloggen om manipulering i terapi og får et lite flashback. Etter at det blei avgjort at Rikshospitalet ikke ville gi meg den behandlinga jeg trengte, klaga jeg til helsetilsynet. Hele greia tok omtrent et år fordi Rikshospitalet ikke svarte på henvendelsene før etter et par purringer.
Det de til slutt svarte kan kokes ned til «beklager at du føler det sånn». Jeg hadde bl.a. klaga på uttalelser om at jeg burde oppfatte fødselen som en voldtekt av min egen kropp og krav om at jeg skulle ha sex med ei dame. «Beklager at du føler det sånn».
Hvordan i helvete er det meninga at man skal føle når man får sånne beskjeder? Jeg opplevde det som overgrep og forsøk på å få meg til å delta i overgrepet frivillig. Noe jeg nekta og selvsagt blei straffa for: Ingen behandling til deg, du fortjener det ikke.
De kan beklage mine følelser til de blir blå der oppe, men det endrer ikke på det jeg opplevde der. Da jeg begynte der, var jeg deprimert og en smule suicidal. Da jeg blei kasta ut, var symptomene mangedobla og jeg hadde fått mitt første angstanfall. Jeg har ikke vært på Rikshospitalet siden og har aversjon mot hele bygningsmassen. At det står «Rikshospitalet» på den trikken jeg tar hjem, tok det meg noen måneder å takle.
Selv om jeg nekta å la dem leke med psyken min, klarte de å få sådd noen frø. Deres insistering på at det å være mor for dattera mi var uforenelig med å være mann, skada mitt forhold til henne og var medvirkende årsak til at jeg flytta til Oslo alene.
Jeg er overbevist om at jeg ville vært i stand til å ha en normal jobb, i alle fall deltid, dersom GID-klinikken* ikke hadde eksistert og jeg aldri hadde møtt psykologen og psykiateren der. Kanskje ville jeg fortsatt hatt milde depresjoner nå og da, men jeg ville ikke blitt invalidisert i et helt år grunnet depresjon, slik jeg var i fjor.
Jeg kan altså definitivt skrive under på at manipulasjon i terapi er svært skadelig, både på kort og lang sikt. Selv om livet som forsøksvis kvinne ga meg noen skrammer, er det ingenting mot det jeg opplevde på Rikshospitalet.
Ja, jeg er et ressurssterkt og intelligent menneske som inntil da hadde levd en rimelig beskytta tilværelse. Nå hjelper disse fordelene meg veldig lite. Jeg regner med å bli delvis uføretrygda etter hvert.
Nå har jeg fått henvisning til langvarig terapi, og skal bruke muligheten til å bearbeide de skadene som ble påført meg på Rikshospitalet. Jeg har tatt sannsynligvis permanent skade av det jeg opplevde der. En av konsekvensene er en bitterhet jeg gjerne skulle tatt knekken på. Hadde jeg fått den behandlinga jeg trengte, hadde det vært et lite plaster på såret. Det beste for meg ville vært om de aldri hadde eksister, og derfor heller ikke hadde hatt monopol.
*GID-klinikken har nå skifta navn til «Seksjon for transseksualisme» i et forsøk på å avskrekke sånne som meg. Ir Haraldsen er fortsatt leder og psykiater, og Frøydis Hellem er fortsatt ansatt som psykolog.
Tarald Stein 
Trist å lese 😦 Så mye for bare å være et menneske…
Jag känner igen det du skriver, inte detaljerna men hur man blir negativt påverkad och förvirrad när människor säger till en att «du har fel uppfattning om dig själv». Särskilt om det är människor i en viktig position. Jag har blivit skadad på liknande sätt fast inte av myndigheter och psykologer, utan av självhjälpsböcker och min mamma. Man håller fast vid att man själv har rätt, fast någonstans tvivlar man ändå eftersom den andra personen är «expert» och/eller i en maktposition. Mamma accepterar helt och hållet mitt val idag, och vi är vänner, men den skada hon orsakade genom att ifrågasätta mig har inte läkts.
De här människorna har ju sagt till en att «Du vet inte vem du är och vad du vill. Du tror att du vet det, men det gör du inte. För det är JAG som vet vem du är och vad du vill. Jag är expert / har känt dig sedan du var bebis och du är bara omogen/gör uppror/har psykiska problem.» Det är ungefär samma sak som folk i religiösa sekter håller på med.
Om man är ung och ännu inte så trygg i sin identitet kan sånt vara förödande för ens psykiska hälsa.
Immanuel har också råkat ut för det, har jag fattat det som. Det är nog väldigt vanligt bland transsexuella.
Lurer på om de har noe bedre og si enn bare en slik enkel unnskyldning.
Hva med å tenke på hvordan dem påvirker pasientene sine.
Empati er noe både Ira og Frøydis mangler.
Det er ikke mulig å skru tida tilbake til før GID-klinikken. Det eneste jeg tror kanskje kunne hjulpet meg til å legge det bak meg, ville være om de (Ira og Frøydis) a) innrømte at alt dette skjedde og ble sagt, og b) ba om unnskyldning for at de handla galt.
Dessverre er nok sjansen for at det skal skje omtrent like stor som om vi fikk skru tida tilbake…
Ja desverre så er det nok det.
Men igjen så viser det bare hvor stor mangel på empati dem har.
Jeg ble jo pressa av frøydis til å gi bedre svar enn hva jeg gjorde.
Kaller ikke akkurat det seriøst på noen som helst måte.
Noen kommer lett og fort med ett bra svar, mens andre må ha litt mer tenke tid.
Ikke noe i veien med det.
Helseministeren vi har nå burde tatt tak i dette her og gjort noe med det.
Burde ikke være mulig og leve i ett slik helsevesen hvor man enten ikke blir tatt seriøst eller blir behandlet som dritt og folk med høye stillinger som skal hjelpe, gjør stikk motsatt.